Välkommen till EPOCAs hemsida!

Vad är havsförsurning?

Konsekvenserna av människans användning av fossila bränslen (kol, olja och naturgas) i termer av global uppvärmning har inte undgått någon. Havsförsurning är en annan, och betydligt mindre känd, effekt av de uppskattningsvis 79 miljoner ton koldioxid (CO2) som släpps ut i atmosfären varje dag, inte endast på grund av förbränning av fossila bränslen utan också till följd av skogsskövling och cementproduktion. Sedan början av den industriella revolutionen har runt en tredjedel av den koldioxid  som släppts ut i atmosfären till följd av människans aktiviteter tagits upp av världshaven, som på så sätt hjälper till att dämpa den globala uppvärmningen. Om det inte varit för havens förmåga att absorbera koldioxid hade koncentration koldioxid i luften varit avsevärt högre och den globala uppvärmningen betydligt större. När CO2 löser sig i havsvattnet sker stora kemiska förändringar, bland annat en minskning i pH och i koncentrationen av karbonatjoner (CO32-). Även om man med stor säkerhet kan beräkna framtida kemiska förändringar i haven vet man i dagsläget inte särskilt mycket om hur de marina ekosystemen påverkas och kommer att påverkas av dessa förändringar. En av de mest troliga följderna är att organismer som koraller, musslor och snäckor kommer att få svårt att bilda skelett eller skal av kalk, eftersom kalcifieringsprocessen kräver karbonatjoner. Dessutom kommer existerande skal och skelett  att lösas upp om havens pH-värde sjunker för mycket.

Termen “havsförsurning” kan vara något vilseledande. Haven kommer inte att bli sura (dvs. ha ett pH-värde lägre än 7), åtminstone inte inom överskådlig framtid. Termen “försurning” innebär att havens pH går mot lägre och lägre värden. Idag har världens hav ett genomsnittligt pH-värde på 8,1 (alltså är haven fortfarande lätt basiska) vilket är 0.1 enhet lägre än innan den industriella revolutionen. Detta kanske inte låter som en särskilt stor förändring men pH-skalan är logaritmisk och en nedgång med 0,1 enheter innebär en ökning i koncentrationen vätejoner (H+) med 30 %. Simuleringar har visat att pH-värdet kan nå 7.8 vid slutet av detta århundrade, ett värde som havens ekosystem inte upplevt på flera miljoner år.

 

Vad är EPOCA?

 

EU-projektet EPOCA (European Project on OCean Acidification) drog igång i juni 2008 med det övergripande målet att studera de biologiska, ekologiska, biogeokemiska och samhälleliga konsekvenserna av havsförsurning.

EPOCA-konsortiet sammanför över 160 forskare från 32 institutioner och 10 europeiska länder (Belgien, Frankrike, Island, Nederländerna, Norge, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Tyskland).

 

Koordinator: Jean-Pierre Gattuso

Projektledare: Lina Hansson

Data Manager och Webmaster: Anne-Marin Nisumaa

 

EPOCA Project Office:

Laboratoire d'Océanographie (CNRS/Université Pierre et Marie Curie)

BP 28

06234 Villefranche-sur-mer Cedex

France

Tel: +33 493 76 38 69

Fax: +33 493 76 38 34

 

 

Vad handlar EPOCA om?

Forskningen inom EPOCA spänner över fyra olika teman:

Forskare som arbetar inom Tema 1 fokuserar på historiska och nutida förändringar i havens kemi och i den geografiska distributionen av marina nyckelorganismer. Man använder sig av paleorekonstruktionsmetoder (återskapande av historiska förhållanden) på organismer som djuphavskoraller och foraminiferer för att studera historiska förändringar i havens kemi som sedan jämförs med aktuella observationer. För att dokumentera nutida förändringar mäter man dagligen parametrar som pH, temperatur och olika joner vid flera forskningsstationer runt om i Europa.

Tema 2 undersöker effekterna av havsförsurning på marina organismer och ekosystem. Flera olika metoder (från molekylär- till cell-, organism- och ekosystemnivå) används för att studera viktiga biogeokemiska processer som kalcifiering (uppbyggnad av skal och skelett av kalk), fotosyntes och kvävefixering. Organismer utsätts för koldioxidkoncentrationer motsvarande nivåer som man beräknar att de kommer att utsättas för i slutet av detta århundrade.  Dessa experiment sker såväl i laboratoriet som i fält och fokuserar på nyckelorganismer ur ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt perspektiv. Möjligheterna för organismerna att anpassa sig till sjunkande pH-värden och karbonatjonkoncentrationer kommer att undersökas. Fältstudier kommer att utföras i områden som troligtvis kommer att drabbas av havsförsurningen först, som t.ex norra Atlanten och Arktis.

Tema 3 kombinerar resultaten från tema 1 och 2 i klimatmodeller och simuleringar för att beräkna framtida förändringar och effekter av havsförsurning. Särskild vikt kommer att läggas på hur kol-, kväve-, järn- och svavelcykeln påverkas och hur dessa förändringar i sin tur kan påverka jordens klimat

Slutligen kommer tema 4 att sammanställa resultat från tema 1, 2 och 3 och undersöka om det finns s.k “tipping points”, gränser som, om de överskrids, innebär ett nytt och irreversibelt tillstånd. En sådan tipping point kan t. ex vara ett visst pH-värde som orsakar sådana rubbningar i ekosystemen att de aldrig kan återställas. Denna information samt den minskning i koldioxidutsläpp som krävs för att vi ska kunna undvika sådana tipping points kommer att kommunikeras till industrin, politiker och allmänheten.

 

 This web site is hosted by Observatoire Océanologique de Villefranche sur Mer